Bloggens semester
Hej alla! Förlåt för uppehållet! Jag har försökt njuta av semestern och släppa mobilen så mycket som möjligt, förutom för att ta kort såklart. De va nåt som triggade mig att ta en paus. På nåt sätt kände jag att det kändes lite obehagligt att inte veta vilka alla mina läsare är. Inte veta vilka som följer mitt liv så nära. Vänner och familj såklart, men det har blivit så många fler. Det var efter Bengts begravning som jag tyckte allt blev så privat på nåt sätt. Ja var bara tvungen att ta lite semester, men nu är jag tillbaka!
Egentligen vill jag skriva ett helt inlägg om bara Bengt. Han som blivit den morfar jag aldrig haft. Han som presenterade sig den där dagen i maj 2008, "hej, det är jag som är husets snickare", och sen fortsatte han med sitt. Han som klättrade på stegar och målade fönster tills han blev närmare 90år. Han som berättade historier gång på gång, alltid med samma entusiasm och inlevelse. Alltid med samma otroliga minne för datum och namn. Han lärde mig framförallt att oavsett hur små steg man tar så går man alltid framåt. Lite i taget kommer lång väg.
Begravningen var sorglig men fin. Blommorna var vackra och lova hade hittat en rund sten som hon ville lägga på graven. På den skrev hon "jag älskar dig Bengt". Hon grät och var väldigt ledsen i kyrkan, och hon pratar ofta om honom och hur han är en ängel nu.
Vi har också campat med Malin & Mattias och deras barn. Vi provade hafsten camping utanför Uddevalla. Dit åker vi nästa år igen! Mysigt, barnvänligt och vackert! Uppvärmd pool var helt klart ett plus i kanten. Lite sorgligt var det eftersom det var sista husvagnsturen för säsongen! Mysiga kvällar blev det i förtältet, när barnen somnat efter middagen.
På måndag börjar jobbet igen för både mig och Sebastian. Med blandade känslor! Det enda som gör det lättare är våran greklandresa i september. Det är liksom inte över än, en vecka av sol har vi kvar!
