Minimannen min
Alltså Theodor Christ, bästa ungen som finns ibland. (Ibland ett monster). Jag köpte en skateboard till honom på göksäter. Han har pratat om det sen han såg en skateboardramp och massa coola killar på Böda, så jag tänkte att han får väl prova. Han blev överlycklig! Den har rullar varm på Lyrön, både inne och ute, ståendes och liggandes på mage. Idag sover han med den i sängen tillsammans med alla hans verktyg. Det konstiga är att jag ändå tycker att han bemästrar den ganska bra! Trodde han skulle falla pladask!
Iallafall skulle han precis sova, såhär lagom kl 23. Sebastian lägger alltid honom och jag lägger alltid Lova, så jag gick in för att säga godnatt. Han slänger sig runt halsen på mig, sen backar han och tar tag med båda händerna runt mitt ansikte. Lutar sig framåt och viskar "mamma jag älskar dig såå mycke". Dog lite inuti. Barnen säger ofta så till oss, kanske för att dom märker hur vi smälter, men när det kommer så spontant och innerligt så blir man ju helt varm. Det är såna tillfällen jag vill försöka komma ihåg när han är ett monster i trotsålder :)
Kommentarer
Trackback
