Livet med Lova

Jag och mamma bestämde oss för att springa en runda i lördags. En chansning för min del då min höft blev ordentligt inflammerad sist. Men vi skulle prova 6,5km iallafall. 3 km funkade men sen va ja tvungen att ge upp, det kändes som att höftkulan rörde sig vid varje steg. Mamma sprang vidare. Jag andades lite och insåg att jag har inte tid att promenera de sista kilometrarna, mormor skulle ju ha kalas o de skulle grejas och fixas. Bara att börja springa igen.. Men de där med lokalsinne. Det tog väl 10 minuter sen var jag helt vilse. Rätt in i skogen med övervuxna spår. Jaha ja då va de kört. En liten tant informerade mig om att jag hamnat på 10km spåret!!!! Fan i helvete. Sprang och sprang, tills att mamma tillslut ringde. "Jag är vilse" -"jag också". Visade sig att vi var vilse på samma spår turligt nog. Tillsammans lyckades vi navigera tillbaka efter många vägval och svårigheter. 10k blev de tillslut. Helt ofrivilligt!!! Kommer inte kunna gå på många dagar, kan knappt ligga ner utan att höften gör fruktansvärt ont. Tur att jag inte jobbar i butik denna vecka!!