Liten odåga
Denna åldern alltså. 9 månader. Den värsta åldern samtidigt som det är den bästa. Han går riktigt stadigt nu och går hellre än kryper, snabb som attan till allt som han vet är förbjudet. Äter kattmat och pillar ut kanalkortet på tvn hela tiden. En envishet som inte är av denna värld. Han älskar lovas golfklubbor. Springer runt med dom i högsta hugg och släpper dom inte ens en sekund. Härom kvällen fick jag trä klubban genom pyjamasen för att kunna klä på honom!!! Men trots att jag nästan kan se gråa hår så kan man inte annat än tycka han är söt. Ikväll promenerade han i bara blöja runt runt bardisken. Stannade till en sekund och pratade lite med katten sen fortsatte han runt. Varje gång han lyckas hitta trappan utan stängd grind så ställer han sig vid nedersta trappsteget och ropar och triumferar, så han hinner aldrig så långt :) mycket "titta" och "tack tack" nu. Tack tack är inte så tydligt uttal, men man fattar att han säger det. Underbara skitunge :)
