Vänner

Ännu en dag spenderad i kållered! Så otroligt skönt när man är ensam en heldag med två små, att ha någon att rymma till. Barnen får leka sig trötta och vi är två som kan försöka tygla dom. Ibland vill jag bara gråta. Rätt så ofta faktiskt. Theodor är snäll och ibland skrikig som små barn ska vara. Lova däremot. Hon är trotsigare än någonsin. Jaja. Det är bara att gråta och hoppas på att överleva närmaste tiden..

Trackback
RSS 2.0