Noah Theodor Christ
Tänk så mycke kärlek man har ändå. Lite svårt att föreställa sig innan hur man skulle kunna älska någon lika mycket som första barnet. Sitter i soffan och bara myser med Theo på bröstet, gott sovandes och knorrandes.
Hittills har allt gått hur bra som helst. Lilleman är så snäll så, sover och äter och sover ännu mer. Det har börjat rinna till i brösten nu, så han blir mer och mer nöjd efter varje måltid. Skönt också att han hittills velat sova i vaggan och inte bara på bröstet. Jag kan ju inte påstå att jag provat på livet som tvåbarnsmamma själv än. Är inte Sebastian med så är mamma, seppi eller Bahar i närheten.
Lova har reagerat över förväntan. Lillebror är ju inte så tokig ändå. Klappa, ge honom nappen och byta blöja är roligt, men annars är han ganska långtråkig när han sover. Brösten är det inget slagsmål om, vilket jag trott innan! Peppar peppar.
