Livet med Lova

Vet inte vart jag ska börja. Ångesten kryper i kroppen. Så rädd man är om det man älskar allra mest. Så litet och så skört. Oförmögen att skydda sig själv, helt beroende av mamma och pappas kärlek. Man gör allt för att skydda och hålla i säkerhet. Ibland går det inte. Olyckan är framme när man minst anar det. Ett barnskrik som skär in i hjärtat, svårt att glömma. Dagar som denna vill jag bara gömma mig. Ta med mina älskade och bara leva i en bubbla. En säker bubbla. Där inget kan hända. Denna gången gick de väl tillslut. Det kunde gått riktigt illa. Älska som om de vore din sista chans. Ta vara på dagarna och ta inget för givet <3