Rätt eller fel
Jag tycker det är svårt att prata med barnen om vissa saker, att få det rätt liksom och visa vägen till bra värderingar. För mina barn har det alltid varit den naturligaste saken i världen att alla människor har olika hudfärg. Gudmor från Iran, vännen från Italien, en i släkten adopterad från Indien. Alla resor vi gjort, Thailand och Egypten speciellt.
Hur kommer det sig att alla är olika mörka? Det beror på hur mycket solen lyser i landet man härstammar ifrån. För att skydda huden och inte bränna sig. Så tänker mina barn, och dom lägger ingen värdering alls i det.
Sen kommer det fjantiga, varför ska man hyssja barn som börjar prata om det högt i kassan i affären? Jag gjorde det själv idag, för att jag blev obekväm. Och med en gång visar man då att det är något man inte pratar om på det sättet. Det blir så fel. Lova frågade mig helt nyfiket i kön på affären:
- Mamma titta på killen brevid oss. Han är lite mörk och har svart krulligt hår, jag tror han kanske är från Indien, va tror du?
Och häromdagen hörde jag henne säga till den nya grannflickan, vars pappas föräldrar nog är från Chile: Isabel din pappa är jätte brun, vilket land kommer han ifrån egentligen?
Hon tycker det är naturligt och inte alls konstigt att fråga. Jag vill låta henne tycka det och fortsätta fråga, men då måste vi som vuxna sluta bli så obekväma. Svårt..
Kommentarer
Trackback
