Skräckslagen mamma
Usch när de små inte mår bra. Vad hjälplös man känner sig. Klockan är snart 04 på morgonen och jag är klarvaken. Vid 03 vaknade jag av att Theo var ledsen. Febern hade stigit och han snörvlade lite. Sen började han hulka sig och fick inte luft. Det var precis som att han satt i halsen. Ja flög upp och han blev själv frustrerad och skrek till två gånger. Ja slängde upp honom i luften, masserade hårt på ryggen och vände honom upp och ner. Så här i efterhand så var det precis som han höll på att svälja tungan (om dom ens kan det?). Det höll i sig 1-2min och sen blev han helt slak. Slutade hulka sig och bara hängde på min axel. Vid detta laget hade jag sprungit ner med honom och fått väckt Sebastian (och lova). Han var helt borta. Jag slog honom i ansiktet och ruskade honom. Ögonen va öppna men han va liksom inte där. Panik! Ringer 1177 som genast hänvisar till 112. Jag hann inte så långt innan han sakta sakta började komma tillbaka igen.
Usch mitt hjärta pumpar fortfarande i panik. Så fruktansvärt läskigt. Allt är väl och han sover snart brevid mig igen, men usch vilken upplevelse.
Usch stackars liten! Och stackars er! :( hoppas ni fått sova lite och att han mår bättre när ni vaknar! <3
