Framgång

Idag åkte vi till dagis på morgonen, jag och Lova. Tänkte att helgen hade gjort att vi tar några steg bakåt i inskolningen, men icke. Lämnade henne i dörren med en kram och en puss. Hon tog fröken i handen så fint och promenerade in. Dom skulle ringa mig om jag behövdes. Sova är ju inte direkt det lättaste! Men kl blev 14 och ingen hade ringt så jag fick åka och hämta henne! Lite lätt i chock. Hon hade ätit bra och lekt, hjälpt fröken att bädda och sen bara gått och lagt sig och somnat. Va hände? Sur som attan blev hon när vi skulle åka hem. Hon ville ju leka dää utte me barna. Stora bebisen min


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0